En enastående grupp barnvänner...

...vandrade idag från Göteborgs tingsrätt till Gustav Adolfs torg. Snön knarrade under kängorna och solen orkade precis upp över hustaken, men värmde gott. Framme vid torget fortsatte den exklusiva skaran i vänstervarv, som sina förebilder – de Argentinska mödrarna vid Plaza de Mayo.

Idag väckte demonstrationståget uppmärksamhet. Människor kom fram och frågade. Mammorna delade ut artikeln om hur illa barn behandlas inom myndighetssverige samt mödrarnas lilla häfte.

Vi har fått väldigt mycket fin feed-back idag. Kvinnan som stegade fram till oss med bestämda steg och sa ”Jag har ofta tänkt på hur illa Sverige tar hand om sina egna barn, min dotter har sett mycket och jag har sett mycket – det här är verkligen på tiden!”

De som inte visste ”Va – är det verkligen så här? Fruktansvärt!” Ja, så illa är det. Tyvärr så är det just såå illa.

Demonstrationen upplöstes på ett bestämt klockslag. Vi stegade iväg för att ta bussen vid Brunnsparken, med fällda plakat. Förr drack man där brunn, men de som uppehåller sig i parken idag doftar av helt andra drycker.

”DU!” ”Du där, vad står det? Står det barnen tystas?” En kvinna viftar och linkar fram till oss. ”Jag ska berätta...” och hon berättar. Vi lyssnar. Glömmer helt bort den bistra kylan, ser inte människorna som hastar förbi. Lyssnar. Och så avslutar hon ”Ni ska ha guldmedalj för att ni gör detta.”

De orden värmde mer än de varmaste solstrålar.