lördag 21 december 2013

Fyra åtalas för tjänstefel

För några år sedan uppmärksammades fallet där två barn omhändertogs från sitt familjehem i Mark. Barnen hade ett bra liv där, fostermamman Eva satte sig emot att barnen skulle flyttas tillbaka till den biologiska mamman som hade sociala problem och levde tillsammans med en man som som avtjänat flerafängelsestraff, bland annat för sexuellt utnyttjande. Har man ett barnperspektiv så motsätter man sig en sådan flytt, det hade Eva. Barnen levde i svår misär innan de kom till det trygga fosterhemmet, och jag kan föreställa mig det tuffa dygnet-runt-jobb som fosterföräldrarna hade i början, när de tog hand om dessa små. Det kan inte ha varit en lätt uppgift.

Peter Althin och Anton Strand skriver om att socialarbetare ödelägger liv. De anser att problemet ligger "på individnivå bland socialarbetare och deras chefer." De skriver också "Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter utelämnas". Vi har sett BBIC-rapporter (Barnens Bästa i Centrum), där mammor inte ens tillfrågats. Det är sant.

Det är anmärkningsvärt att det är först nu som hanteringen av ett barnaärende leder till åtal för tjänstefel.

Fostermamman Eva anser att ”barnperspektiv” idag bara är ett fint ord på ett papper. Vi håller med.

Kammaråklagaren säger att beslutet att flytta barnen från det trygga fosterhemmet gjordes på vaga grunder, han saknar en allsidig och grundlig utredning. Vi känner till att beslut att flytta barn från en trygg mamma till en förälder med stora social problem ofta sker. I Göteborgs kommun känner vi till flera fall. Två barn har fått missbrukare som vårdnadshavare. Ett barn har placerats hos en gränslöst sexuell person som varit långtidssjukskriven för psykiska besvär. I dessa fall har det hävdats att mammorna varit psykiskt sjuka, men socialen har inte något som kan ligga till grund för den bedömningen. Det spelar ingen roll att mammorna motbevisar förtalet. Det räcker inte att de arbetar och har ett oförvitligt leverne. Försörjer sig själva. Det är socialen som har makten, och de förefaller vara mest intresserade av att tysta ner det hela.

Det är inte bara ett lidande för barnen när socialen gör felaktiga bedömningar, det kostar ju också.
Vi vet att två av vårdnadshavarna är socialbidragstagare. De får extra bidrag för att de har barnen boende hos sig. De har råd att bo i stora, dyra lägenheter på Göteborgs bästa adresser. Ett av barnen har vårdats i många år av barnpsykiatrin. När barnet bodde hos mamman, som alltid arbetat och försörjt sig, fanns inget behov av kontakt med BUP. Bara dessa två vårdnadshavare har kostat flera miljoner. Hade socialutredarna lyssnat på mödrarna i detta fall hade kostnaden varit i stort sett noll. Om man nu har svårt att ta in lidandet det innebär för barnet så kan väl ändå se till kostnaderna? Är inte socialtjänsten i Göteborg dyr så det räcker ändå?

”Förhoppningsvis har Markfallet lett till att man tänker sig för en extra gång innan barnperspektivet sopas under mattan” står det i ledaren i GP. För våra barn är det redan för sent, de har fått livslånga ärr av socialens inkompetens. Men kanske kan det vara ett första steg till att morgondagens barn slipper lida så illa som våra.

onsdag 18 december 2013

En pedofil är en pedofil är en...

Helsingborgs Dagblad har fått en intervju med en av de politikerna som röstade ja till att en dömd pedofil skulle få adoptera en pojke, som vi skrivit om tidigare. Det finns många väldigt fina människor som skulle kunna ge pojken ett tryggt hem och se honom för vad han är, hjälpa honom i sin utveckling och uppskatta honom för sin egen skull.
Men M-politikern Nick Sarjanovic uttalar sig så man inte tror sina öron. Betänk att den dömde mannen fortfarande förnekar sina sexbrott. Vi mammor känner igen attityden. Förneka brotten! Går inte det – förringa brotten! Och om inte det heller funkar så får man flytta fokus och förtala dem som vägrar tystas. Förneka, förringa, förtala – eller kanske allt på samma gång.
Jag tycker att Nick Sarjanovic är naiv i sina uttalanden. Vet han vad en pedofil är?

Det hela påminner mig om en Monty Python-sketch där en revisor misstar ett lejon för en myrslok.

måndag 16 december 2013

Att härska genom att söndra

Vart fjärde år är det val i Sverige. Politikerna stiftar lagar efter medborgarnas tycke och sedan tror man ju att vårt rättsväsende införlivar dem i sina domar. Obegripligt nog så kan man bli friad för att ha kört rattfull eftersom det inte fanns ”brottsligt uppsåt”. Hur kommer det sig då att man kan dömas för vårdslöshet i trafik? Om man till exempel inte alls har druckit en enda droppe, men somnar vid ratten ändå? Somnade man med ”brottsligt uppsåt”? Det är inte första gången rattfulla frias, för att de sov.
Hur är det att börja sin bana som rådman och hamna i den här sörjan? Det är säkert inte lätt och ambitionerna kan nog hamna på sned. Vi har ju alla följt Tomas Quick-fallet, till exempel (mammorna uttalar sig inte i skuldfrågan men noterar att en person med ett kriminellt förflutet är på väg att få ut skadestånd).
Men naturligtvis har sömn-försvaret använts framgångsrikt när det handlar om sexuella övergrepp. Både då det handlar om våldtäkt av vuxna och våldtäkt av barn. Det finns domstolar i Sverige som antar en brottslings perspektiv – brottsoffrena glömmer man. Varför?
Sverige är inte rättssäkert för brottsoffer. Men förövare ömkas i media, och i den här artikeln i Skånskan verkar man lobba för att pedofiler ska få samma ställning som homosexuella, då brottet diskuteras i ordalag om "sexuell läggning". Man är också noga med att ange skadeståndet som tilldömts offret. Men många gånger får brottsoffer inte ut ett enda öre. Kriminella får däremot ut skadestånd, ibland på mycket tveksamma grunder. Och för den notan står skattebetalarna.

Läs också Suspicios inlägg.