Barn flyttas till våldsam pappa

För några veckor sedan läste jag en dom där mamman levt gömd med sina små barn efter misshandel. Hon flydde, långt bort. Ingen återvändo. Satte barnen först. De skulle få växa upp i ett hem utan våld. Varför. Varför fick de inte göra det?

Det är en lång dom. Den speglar en stor okunskap om barn och en pappas enväldiga rätt.

Hur ser nu dessa barnens vardag ut nu? Jag orkar inte tänka på det. Men jag kan berätta om ett annat fall, mer ingående. Det har många likheter med ovanstående.

Åtta orsoanmälningar. En sommar. Mamman går på knäna. Socialen har beslutat att barnet ska vara hos pappan allt mer, men mår så dåligt när det kommer hem därifrån att mamman precis klarar av att hålla det hela på rätt köl.

Till sist går det inte längre. Mamman vägrar lämna ut, kan inte svika sitt barn så illa. Då är det många som har sett vanvården och anmält oro för hur barnet har det hos pappan till socialen, bland annat förskolelärare och läkare.

Och vad gör då socialen? Jo, då flyttar socialen barnet på heltid till pappan, som strax därefter får ensam vårdnad. Ett brev går fel från sjukhuset och visar att barnet är heltidssjukskrivet för oro och ångest och går inte längre i förskolan.

Så – var det för barnets bästa att flytta det till pappan?

Något senare vittnar en barnpsykolog om att barnet är det mest kaotiska hon har träffat, det är tydligt sexualiserat och pratar med flera röster. Här försvinner en barndom på grund av myndigheternas barnfientliga metoder. Helt i onödan! Varför. Varför flyttade de barnet? Kostnaderna? Jag vill gärna veta vad denna hantering kostat skattebetalarna.

Mamman vittnar om att barnet gått tillbaka flera år i sin utveckling. Hon träffar det med kontaktperson varannan vecka, det kryper när det ska tillbaka till pappa. Det tar en liten filt och lägger sig på köksbordet ”men mamma, nu kan jag väl få stanna här?” ”Kan jag inte få sova här?”

Mamman går in och stämmer flera gånger, men inget mer umgänge medges. Barnet börjar med självskadebeteende, men mamman får munkavle av sin advokat. Nu ska man låtsas att barnet har det bra hos pappan, för att få upp umgänge.

Socialen tycker inte mamman ska ha något umgänge ens efter två och ett halvt år. Då skriver de att det inte finns pengar till kontaktperson längre, men att mamman inte ska träffa barnet på egen hand.

Mamman och barnet flyr.

Hur kommer det sig att en mamman som bär på ett barn i nio månader, är en omvittnat god mor, betalar skatt och sköter sig kan fråntas sitt barn i Sverige? Då handlar det inte om att förena familjer eller att barnet riskerar att tappa sin anknytning.

Då handlar det om att mörklägga så att sanningen inte kommer fram.