”Besök”

"Vi har varit på flykt i två månader och vardagen har kommit in i vårt liv. Jag älskar det. Det är fantastiskt att se de framsteg min son gör. Det våldsamma beteendet ger sig alltmer sällan till känna och han omfamnar livet med glädje och nyfikenhet. Jag har fått läroböcker av min syster, varje förmiddag sitter vi och räknar och skriver. Sen lånar vi böcker på bibblan. Ödlor.

Vi läser om flygödlor, kragödlor och varaner. Ritar av dem och berättar om dem i egna små häften. Stjärnhimlen är också spännande. Vi läser och min son antecknar med stora bokstäver jämte bilder han själv målat. Sen går vi ut stjärnklara kvällar för att se om vi hittar Karlavagnen, Pegasus och Orion. - Titta, titta, mamma – där är den – Karlavagnen!

Det är svårt för de närmaste att förstå att vi verkligen är på flykt. Deras liv frös till is och blev stilla en stund. Sakta har de kunnat ta in att vi lever gömda. Därför var det så fantastiskt kul när vi häromdagen fick besök av mormor och morfar. Det är en jätteapparat att ses, men de kan stanna länge och delta i vårt dagliga liv. Inte som under de dryga två åren då min son och jag träffades med kontaktperson och det blev ett mycket konstlat umgänge eftersom tiden var alltför knapp för att hälsa på varandra ordentligt, innan det var dags att ta avsked.

Vi har gjort en stor och fin snölykta. Varje kväll går vi ner och tänder ett ljus i den. Från vårt fönster ser vi hur vackert lågan flammar och färgar snön i heta gulröda nyanser. Sen är det dags för tandsborstning och saga. När jag hör snusande andetag från hans säng släcker jag och känner ren och skär lycka att jag ännu en dag har fått vara just mamma.”