Fyra åtalas för tjänstefel

För några år sedan uppmärksammades fallet där två barn omhändertogs från sitt familjehem i Mark. Barnen hade ett bra liv där, fostermamman Eva satte sig emot att barnen skulle flyttas tillbaka till den biologiska mamman som hade sociala problem och levde tillsammans med en man som som avtjänat flerafängelsestraff, bland annat för sexuellt utnyttjande. Har man ett barnperspektiv så motsätter man sig en sådan flytt, det hade Eva. Barnen levde i svår misär innan de kom till det trygga fosterhemmet, och jag kan föreställa mig det tuffa dygnet-runt-jobb som fosterföräldrarna hade i början, när de tog hand om dessa små. Det kan inte ha varit en lätt uppgift.

Peter Althin och Anton Strand skriver om att socialarbetare ödelägger liv. De anser att problemet ligger "på individnivå bland socialarbetare och deras chefer." De skriver också "Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter utelämnas". Vi har sett BBIC-rapporter (Barnens Bästa i Centrum), där mammor inte ens tillfrågats. Det är sant.

Det är anmärkningsvärt att det är först nu som hanteringen av ett barnaärende leder till åtal för tjänstefel.

Fostermamman Eva anser att ”barnperspektiv” idag bara är ett fint ord på ett papper. Vi håller med.

Kammaråklagaren säger att beslutet att flytta barnen från det trygga fosterhemmet gjordes på vaga grunder, han saknar en allsidig och grundlig utredning. Vi känner till att beslut att flytta barn från en trygg mamma till en förälder med stora social problem ofta sker. I Göteborgs kommun känner vi till flera fall. Två barn har fått missbrukare som vårdnadshavare. Ett barn har placerats hos en gränslöst sexuell person som varit långtidssjukskriven för psykiska besvär. I dessa fall har det hävdats att mammorna varit psykiskt sjuka, men socialen har inte något som kan ligga till grund för den bedömningen. Det spelar ingen roll att mammorna motbevisar förtalet. Det räcker inte att de arbetar och har ett oförvitligt leverne. Försörjer sig själva. Det är socialen som har makten, och de förefaller vara mest intresserade av att tysta ner det hela.

Det är inte bara ett lidande för barnen när socialen gör felaktiga bedömningar, det kostar ju också.

Vi vet att två av vårdnadshavarna är socialbidragstagare. De får extra bidrag för att de har barnen boende hos sig. De har råd att bo i stora, dyra lägenheter på Göteborgs bästa adresser. Ett av barnen har vårdats i många år av barnpsykiatrin. När barnet bodde hos mamman, som alltid arbetat och försörjt sig, fanns inget behov av kontakt med BUP. Bara dessa två vårdnadshavare har kostat flera miljoner. Hade socialutredarna lyssnat på mödrarna i detta fall hade kostnaden varit i stort sett noll. Om man nu har svårt att ta in lidandet det innebär för barnet så kan väl ändå se till kostnaderna? Är inte socialtjänsten i Göteborg dyr så det räcker ändå?

”Förhoppningsvis har Markfallet lett till att man tänker sig för en extra gång innan barnperspektivet sopas under mattan” står det i ledaren i GP. För våra barn är det redan för sent, de har fått livslånga ärr av socialens inkompetens. Men kanske kan det vara ett första steg till att morgondagens barn slipper lida så illa som våra.