Jo, det händer här och nu

Och det är värre än någonsin. I april 2005 var det en hearing i riksdagen om hur lagstiftningen för barnets bästa såg ut i realiteten. Slutsatsen var att lagens tillämpning för barnets bästa hade misslyckats. Många mammor fick berätta om sina erfarenheter.

Det finns personer i vårt samhälle som har lyssnat i åratal på hur illa barn behandlas, de säger att idag är det värre än någonsin.

Här berättar en mamma om hur hennes moderskap och hennes sons barndom ser ut.

Häromdagen pratade jag med en mamma som efter åratal fick hem sin tonåring. Suicidal. Helt trasig i själ och hjärta. Avdumpad som till en soptipp av pappan som inte längre orkade med barnet han förgripit sig på sedan förskoleåldern. Det är många svarta historier. Kolsvarta.

Flickan som inte fick träffa sin mamma på flera månader efter att mamman polisanmält sexövergrepp. Flickan bor hos förövaren nu och träffar bara mamman några timmar varannan vecka.

Den mycke grymme pappan som socialen gett skyddad identitet. Barnet som inte fått träffa sin familj på modersidan på över ett år, inga telefonsamtal ingenting. Ingen återkoppling om brev kommit fram. Socialen bryter mot allt vad gäller mänskliga rättigheter och barnkonvention. Socialtjänsten axlar skickligt pedofilens mantel. Ljuger lika fräckt – för hur ska de annars lyckas ro i land en så upp-och-nedvänd ordning?

Här är ett liknande exempel, som dessvärre inga tidningar skrev om och historien kan upprepas i det tysta.

Vanvårdsutredningar och hearingar i riksdagen i all ära – men det enda som ändrats är fernissan.

Ett samhälle som bryter bandet mellan en mor och ett barn har gett sig på själva livsnerven till sin egen existens.