onsdag 12 december 2012

Första april?


Dagens Metro berättar att poliser slår larm; det är för få polisutredare som utreder mäns brott mot kvinnor. Det är en mycket viktig fråga. Ska fler kvinnor och ungdomar våga anmäla dessa brott så är det ju en absolut förutsättning att utredarna har den tid och de förutsättningar som behövs för att göra ett professionellt arbete. Annars blir det naturligtvis motsatt effekt.

Jag får nästan ont i magen – här står vi inför julhelgen som ju brukar vara en av topparna i våld i nära relationer, och då är avdelningen underbemannad; situationen kaotisk. Hur ska det gå? För alla kvinnorna. Och barnen!

Kerstin Horgby är snabbt inne och gjuter olja på vågorna – hon tycker inte utredningarna varit taffliga, och skulle någon tycka det så får de gärna återkomma och diskutera...
Jag kollar datumen på tidningen och det står 12 december – inte första april. Ska våldsutsatta kvinnor och barn diskutera huruvida polisens arbete fungerat? Är det på den nivån utredningarna ligger? Hur ska man kunna kräva det av de som står allra längst ner på samhällsstegen?
2002 arbetade Horgby som barnutredare på polisen. Hon var snabb att se bristerna där, de organisatoriska missarna fick ”vägas upp av utredarnas egen talang och förmåga skaffa erfarenhet genom egna misstag.” Tio år senare är Horgby chef för polisens barnutredare och uttalar då att de saknar kompetens. Vilken överraskning – de egna misstagen och talangen räckte inte till?! Hur vore det med riktade insatser och långsiktigt kvalitetsarbete? Inom vilken organistation kan en chef tio år senare sitta och säga att det inte finns tillräcklig kompetens? Tio år är en mycket lång tid – och pengar är polisen nerlusade med. Här saknas ju intresset!

Vi mammor känner inte till ett enda aktuellt fall där vittnesmål från barn under sex år har lett vidare till åtal. Men de förhörs ändå. De utnyttjas av polisen. Till statistiken eller budgeten. Den misstänkte gärningsmannen förhörs däremot sällan (aldrig?) när barnet/barnen är så små.
Kerstin Horgby har inte haft någon framförhållning vad gäller mäns våld mot kvinnor. Hon låter organisationen urholkas. Hon säger att det blir bättre till våren. Vad är det för prioritering?
Våld i nära relationer är den värsta brottsligheten vi har i detta land – för kvinnor mördas, barn utsätts för svåra övergrepp. Vem ska skydda dem – om inte polisen gör det? Är det fortfarande samma problem om tio år? Med chefer som Horgby är ju sannolikheten stor.
Hon är nog mest intresserad av att åka ut på lite halla-ballo och jaga våldsutsatta kvinnor...

2 kommentarer:

  1. En bil kör in i en annan. Det finns tre vittnen på gatan. Polisen kommer och tar upp vittnenas berättelser. Det har gått mindre än 45 min sen krocken. Ändå lämnar de tre vittnena olika berättelser av samma händelse. Så ser det ofta ut för polisen. Med detta vill jag säga att det inte är så enkelt med vad som är sant eller inte sant. Och ännu svårare blir det ju längre tiden går. Och givetvis om det tex är barn. Du och dina vänner ser er säkert som objektiva och rättvisa. Men ni är en av flera som har en egen agenda. Men ni vill inte erkänna det.

    SvaraRadera
  2. Trafikolycka? Osäkerhet i bevisuppgifter? Jag vill förtydliga att blogginlägget handlar om att våld i nära relationer prioriteras bort. Att det inte finns intresse av att lösa dessa brott/hjälpa kvinnor och barn. Vi mammor har sett det om och om igen.
    Du berättar att bevisuppgifter kan vara skilja sig, vi vittnar om dokumenterade kroppsliga skador, män som erkänner, men helt slipper påföljd/krishjälp. Polis som inte åker till brottsplatsen för att dokumentera de materiella skadorna. För till trafikolyckan kommer väl polisen ut och dokumenterar?
    Det är det grövsta hyckleriet att ta in barn till barnförhör när man vet att det inte kommer att leda vidare. Polisen begår ytterligare övergrepp på våra barn. Först tar man bort barnets trygghet – mamman, sedan utsätter man dem för pressande förhör. Jag har själv sett hur illa barn behandlas i dessa förhör. Det ska räcka att förhöra de vuxna – de som barnet haft förtroende att berätta för. Det är galet att tro att man kan få fram något vettigt av så små barn i en så onaturlig situation. I USA nöjer man sig med vittnesmål från vuxna i mål angående barnövergrepp.
    Vi är intresserade av att våra barn ska få en barndom värd namnet. Att övergrepp på barn och mödrar upphör omgående. Agenda? Vi har en lagbok i detta land. Vi anser att polis och sociala myndigheter ska följa den, istället för att som nu, mörka övergrepp.
    Det orsakar inte bara lidande – de ekonomiska konsekvenserna för samhället är enorma!

    SvaraRadera