Vår vana trogen fortsatte vi runt torget i vänstervarv. Barn kidnappades av militärjuntan i Argentina på sjuttiotalet, barn kidnappas från sina anknytningsföräldrar idag och placeras hos våldsmän och missbrukare. Det trauma som dessa barn upplever kommer en dag att nå fram i ljuset.
Det är fruktansvärt vad många barn har fått utstå - även efter det att vanvårdsutredningens tidgräns dragits. Just nu lever barn under oerhört svåra förhållanden - de förnekas sin anknytningsförälder, sin trygghet och därmed möjligheten att utvecklas efter sin förmåga. En rättighet alla barn har enligt Barnkonventionen som Sverige undertecknat.
Vilka kostnader blir det för samhället? Varför gick man inte till botten med vad som gjorde vanvården möjlig och sedan ändrade i organisationen så att det inte kunde upprepas? Hur många gånger har man inte läst om hur illa barn har farit efter att socialen har pratat med förövaren om misshandeln barnet berättat om i förtroende? Bara en sån enkel sak - berätta aldrig om misshandel/våldtäkter för en förövare. Barnen får ett helvete. Men socialen kanske vill att de ska tystas? I så fall är det ju helt rätt metod...
Varför följs inte lagboken när det handlar om barn? När ska Sverige bli ett rättssäkert land även för våra minsta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar