"Hurra!"

"Visst har jag berättat om att vi går till simhallen regelbundet? Nu i veckan så lärde min son sig att simma. Han är själaglad! Vi gick två dagar i rad, tog med mig kameran för att föreviga hans simtag och vattenlekar med andra barn. 

Det är så roligt att följa hans framsteg. Han är betydligt lugnare idag, än han var för ett par månader sedan. Han har fortfarande svårt att ta ett nej, eller en tillrättavisning, så jag har verkligen fått kämpa för att få honom att testa att simma utan simdyna.

Jag har haft en bra uppväxt, var ofta vid badplatsen och plaskade omkring om somrarna. Mamma låg och solade på en filt, vi barn hade inga simdynor, pappa höll sin trygga hand under min haka och vips kunde jag simma. På samma sätt kunde jag nu lära min son.

Tiden då han satt hemma hos en våldsman känns alltmer avlägsen. När han bara tittade på TV hela dagarna hos pappa, kom hem till mig med kontaktperson och satt och vaggade från sida till sida i soffan, gravt understimulerad. Han gick ju tillbaka flera år – började till exempel krypa. Då var det inte viktigt med förskola eller socialt umgänge alls, tyckte socialen.

Djur behandlas bättre.

Jag är noga med att anteckna. En dag vill säkert min son veta hur hans uppväxt har sett ut. Det är viktigt att aldrig glömma det lidande, som myndigheterna med sina galna beslut utsatt min son och andra barn för. Viktigt att minnas för de som kommer efter, för att de barnen inte ska behöva lida på samma sätt.

Men den här veckan har vi firat. Vilken glädje! Hurra!"