Mammorna: mars 2013

tisdag 26 mars 2013

Swedish authorities kidnap children

In Sweden, children are moved from a linkage parent, usually the mother, to convicted pedophiles or suspected pedophiles. They are deprived of their origin and identity. Records from child psychiatric clinics and hospitals show that children suffer extremely. Some Swedish mothers flee with their children.

In Australia, historically, young mothers were forced to give up their children. Prime Minister Julia Gillard speaks of the trauma that followed, and tells the families how sorry she is for what happened in Australia.

Some articles in english about the extreme cruelness children in Sweden are treated with:

Sweden ignore child sex abuse

Dad often keep custody after killing kids' mums

Torture-like conditions for kids

lördag 23 mars 2013

Där laglöshet råder

I denna blogg har det kommit fram många vittnesmål om hur illa barn och anknytningsföräldrar behandlas. Barn flyttas från sin trygga miljö till en brottsmisstänkt förälder och ibland till dömda våldsmän. Även missbrukande fäder har rätt till obevakat umgänge med sina barn i praktiken, men knappast om Socialtjänstlagen följs. Enligt Socialtjänstlagen skall man se till barnperspektivet samt göra en riskbedömning.

Det kan vara svårt att tro – men precis som bland annat bloggen Suspicio vittnar om så får förövare till och med vårdnaden om barnen och övergreppen fortsätter efter anmälningarna.

Så här behöver det naturligtvis inte vara. Vi har som mål att inga barn flyttas från en anknytningsförälder. Det är en win-win-situation; barnen kan stanna i ett tryggt hem och skattebetalarnas pengar används mer effektivt. Det blir heller inga livslånga lidanden och psykvården minskar. De som förlorar på det är våldsmän och jurister – för det är mycket pengar i ”vårdnadstvister” där en anknytningsförälder kämpar för att barnet/barnen ska få växa upp i ett hem utan våld.

Vi har skrivit om det förut och vi skriver igen. Situationen för barnen är fruktansvärd idag. Mammor tvingas fly med sina barn. Därför är det oerhört angeläget att någon vågar ta diskussionen när det är så lätt att bara gömma sig bakom sekretessen och fortsätta blunda.

Mammor anklagas för att skada barnen när de inte lämnat ut till den misstänkte våldsmannen. Tvärtom är däremot ingen skada skedd, enligt vissa mörkrets socialsekreterare. Hur kan det komma sig? Att det inte är någon fara att beröva ett barn den kärlek och omvårdnad en mamma kan ge, men däremot att skydda barnet från en misstänkt våldsman?

I dessa fall råder alltjämt en oroande tystnad. Ingen vågar ännu stöta sig med de skuggfigurer som håller i trådarna till detta förfarande.

Någon som inte är tyst utan berätar öppet om hur Australien adopterade bort barn från mödrar under tre decennier är premiärminister Julia Gillard. Hon visar en djup insikt i de fruktansvärda övergrepp som skedde i landet. Hon ber utan förbehåll de drabbade och deras familjer om ursäkt.

Lyssna på det fantastiskt fina talet!

lördag 16 mars 2013

Barnvänner vandrade

Solen sken från en klarblå himmel, då barnvännerna vandrade från tingsrätten i Göteborg. Barn lider något oerhört i Sverige idag, de tvingas till en förälder som har svåra missbruksproblem, allvarlig psykisk ohälsa, våldsmän etc. Myndigheterna begår grymma övergrepp då de tar bort den friska föräldern och låter barnen på heltid vistas hos en destruktiv förälder.

På samma sätt som mödrarna på Plaza de Mayo sörjde sina barn, har vi också sorg. De halade flaggorna på Gustav Adolfs torg speglade det vi känner.

Vi diskuterade hur situationen kunnat bli så illa för barnen. I Argentina var det den fruktade diktatorn Jorge Videla som kidnappade barn från oliktänkande och placerade dem hos regimvänliga familjer.

I Sverige är det också politiskt. I årtionden har lobbygrupper verkat, bland annat den så kallade Pedofila Arbetsgruppen (PAG). En flathet från de som arbetar med barnaärenden och en vilja att ta den enklaste vägen för att slippa kölhalas offentligt av papparättshaveristernas bidrar säkert till den svåra situationen för barnen.

I Göteborg har barn placerats i de mest fruktansvärda miljöer under lång tid. Barnen får svåra symptom, men det verkar inte spela någon roll hur illa barnen mår, de tvingas kvar. Barndomen trasas sönder. Barnens ursprung och identitet raderas effektivt av socialen – helt emot Barnkonventionens artiklar, men helt i diktator Jorge Videlas anda.

fredag 15 mars 2013

Manipulerande psykopater

Nu när vi mammor träffas och pratar om våra barn och vad vi har upplevt så framstår det allt tydligare. Papparättsrörelsen är organiserad och ger barnfientliga råd som myndigheterna köper och sväljer.

Ta till exempel min son, i samband med en vårdnadsutredning berättade han att pappa tvingade honom att komma och springa mot honom och krama honom. Så hade han spenderat en hel helg hos pappan han är livrädd för.

När det sedan var dags för honom att träffa pappa nästa gång, så ringde han strax innan och bytte mötesplats. Han dök upp bakom en husknut så att sträckan skulle bli riktigt lång. Min son var så rädd för pappa så när han fick syn på honom började han genast springa mot honom, precis som pappa skrämt upp honom till att göra. Pappa hade vid detta tillfälle också med sig en filmkamera. Lämpligt, eller hur?!

Exakt samma sak läste jag om när en psykopatpappa hämtade sin son när mamman flytt med barnet. De hade inte träffats på mycket lång tid. Hur troligt är det att barn springer med utsträckta armar mot någon det inte träffat på flera år? Manipulerat, naturligtvis.

Sen har vi ju pappan och de två små pojkarna, som skrämts till att inte vilja träffa sin mamma. På precis samma sätt har en liten flicka skrämts upp av sin pappa, för att verka livrädd för mamman och springa så fort hon ser henne. ”Mamma kommer att kidnappa dig – spring för livet!!”.

Med tanke på att barn skickas till knarkare och mördare så är det ganska genomskinligt vad dessa pappor är för sort. Det är pappor som förgriper/förgripit sig på barnen. De vill nu försöka vinna tid. Tänk en gång och sen en gång till. Det är självklart att barn vill träffa sina mammor, om de sedan vare sig är mördare, knarkare eller bindgalna så är barnet förmodligen också ganska tryggt med mamma. Och trygga barn berättar.

Beteendet att pappor skrämmer upp barnen för mammorna har vi bara sett hos pedofilpapporna – de som har förgripit sig mycket svårt på barnen. De kämpar med näbbar och klor för att vinna tid, för att kanske aldig bli avslöjade.

Därför är det bra att skolpersonal, förskolelärare, skolsystrar lärare och personer som träffar barnen varje dag för anteckningar över de här barnen. Vi hoppas att de en dag ska få upprättelse.

söndag 10 mars 2013

"Hurra!"

"Visst har jag berättat om att vi går till simhallen regelbundet? Nu i veckan så lärde min son sig att simma. Han är själaglad! Vi gick två dagar i rad, tog med mig kameran för att föreviga hans simtag och vattenlekar med andra barn.

Det är så roligt att följa hans framsteg. Han är betydligt lugnare idag, än han var för ett par månader sedan. Han har fortfarande svårt att ta ett nej, eller en tillrättavisning, så jag har verkligen fått kämpa för att få honom att testa att simma utan simdyna.

Jag har haft en bra uppväxt, var ofta vid badplatsen och plaskade omkring om somrarna. Mamma låg och solade på en filt, vi barn hade inga simdynor, pappa höll sin trygga hand under min haka och vips kunde jag simma. På samma sätt kunde jag nu lära min son.

Tiden då han satt hemma hos en våldsman känns alltmer avlägsen. När han bara tittade på TV hela dagarna hos pappa, kom hem till mig med kontaktperson och satt och vaggade från sida till sida i soffan, gravt understimulerad. Han gick ju tillbaka flera år – började till exempel krypa. Då var det inte viktigt med förskola eller socialt umgänge alls, tyckte socialen.

Djur behandlas bättre.

Jag är noga med att anteckna. En dag vill säkert min son veta hur hans uppväxt har sett ut. Det är viktigt att aldrig glömma det lidande, som myndigheterna med sina galna beslut utsatt min son och andra barn för. Viktigt att minnas för de som kommer efter, för att de barnen inte ska behöva lida på samma sätt.

Men den här veckan har vi firat. Vilken glädje! Hurra!"

onsdag 6 mars 2013

Barnens Fimbulvinter

Den påhittade PAS-teorin, som är så absurd så jag personligen inte kan förstå hur någon kan gå på den. Sätter man sig in i det så ser man den alltid förnekar övergrepp – det är alltid mamman / barnet som hittar på. Sen växer den ut svulstlikt och berättar att övergrepp (som ju aldrig förekommer) minsann inte är skadliga för barn, vidare påstår den att barn själva tar initiativ till sexuella handlingar.

Med andra ord – PAS-teorin är full av motsägelser och saknar logik.

Därför blir man så glad – när man i denna barnens Fimbulvinter läser att en hovrätt tror på barnet. Endast 3-5% av alla anmälningar om sexuella övergrepp på barn går vidare till åtal och fällande dom i Sverige. För att vara övertydlig så blir det inte någon upprättelse för 95-97% av de barn som utsätts. Tittar man i kommentatorsfältet till artikeln ser man en intensiv skara som gapar och skriker om rättsskandal. Något namn känns igen som sexbrottsling och jag känner instinktivt att straffen är för milda i Sverige. De är snabbt ute igen och kan fortsätta med destruktiva aktiviteter. Är det verkligen nödvändigt att låta artikeln kommenteras? Hur känns det för barnet / barnets anhöriga att läsa den dyngan?

Hur får man folk att tro på sån smörja som PAS? Man har ett auktoritärt förhållningssätt och tillåter inte ifrågasättande. Idag utgör myndigheterna auktoriteter i samhället. Det är viktigt att de ägnar sig åt att hålla rent från kvasiteorier som PAS, att domstolarna är en rättskipande myndighet som hjälper de brottsutsatta, ser till att de får upprättelse. Förövarna ska naturligtvis ges långa straff, ser man till ett internationellt perspektiv har brotten mot barn ett lågt straffvärde i Sverige, därför bör straffen ligga i den övre straffskalan.

Saxat ur Norstedts Juridik, Diesen C, Diesen E. F (2013, 2:a upplagan) sid 170:

"Misstanken att mödrar, vanligen i samband med vårdnadstvister, anklagar den f.d. partnern för sexuella övergrepp mot barnen (t.ex i samband med utövande av umgängesrätt) har frambringat en kvasiventenskaplig teori som kallas PAS, parental alienation syndrome. Teorin, som lanserades av den amerikanske barnpsykiatern Richard Gardner (en anhängare av pedofili), går ut på att dessa mammor lider av en psykisk defekt som får dem att till varje pris försöka fjärma barnen från pappan. Hittills har denna teori knappast förekommit som försvarslinje i svenska brottmål, däremot i en hel del vårdnadsmål. Det måste anses som en viktig renhållningsuppgift för domstolarna att inte tillåta sakkunnigutlåtanden baserade på PAS, eftersom teorin saknar vetenskapliga belägg."

måndag 4 mars 2013

Jagad

För att diskutera socialpolitiken måste vi gräva där vi står. Ta reda på hur det ser ut idag. Mammor tvingas fly med sina barn. Det är illa. Fruktansvärt illa! Och Ulf Kristersson tycker att socialsekreterare ska ha mer makt? Va?!

Vi i Sverige står i svallvågorna efter vanvårdsutredningen. Barn som samhället svek kan ansöka om ersättning, men bara de som vanvårdades fram till 1980. Det är viktigt att ansvar utkrävs även av kommunerna som agerade barnfientligt under den eran. Man måste titta på mekanismerna som ledde till att så många barn fick en svår barndom och sedan kvalitetssäkra verksamheten från de fel som begicks. Göteborg förefaller vara den kommun där flest barn vanvårdades – vad har hänt där sedan dess?

Jo, i Göteborg säras barn från sin anknytningsförälder och skickas till en person som inte ens behöver vara biologisk förälder.
Det finns vittnesmål om socialtanter som luktar gammal fylla.
En socialarbetare föreslog att barnet ska lämnas ut till pappan när mamman ringer i desperation och berättar att barnet är helt trasigt i underlivet.
Det finns vittnesmål om när läkare och förskollärare vittnar om att barnet inte mår bra hos pappan och mamman begär på familjehem, men barnet skickas till pappan på heltid.
Det finns vittnesmål om när socialtanter placerar barn hos en pappa som är våldtäktsmisstänkt och barnpsykolog senare vittnar om att barnet är ”tydligt sexualiserat”, ”pratar med flera röster” och ”hyperaktivt”. Borde inte det vara bevis om något för att barnet placerats fel?
Det finns vittnesmål om att alkoholister sitter i delirium med treåringar över helgen när mamman förlorat vårdnaden för hon inte vill släppa dit barnet obevakat.

Sen har vi familjeutredare och psykologer som privatpraktiserar och plötsligt blir barnen en handelsvara. I en kommun tycker en privat firma att ett barn inte ska ha tillgång till vare sig mamma, mormor, morfar eller annan släkt på moderssidan. BUP har vittnat om att barnet absolut inte ska träffa pappan obevakat, men där tycker socialutredarna att barnet vara, utan någon kontakt med moderssidan. De socionomerna är naturligtvis antingen mutade eller grundlurade. Hur kan man över huvud taget tänka i dom banorna - att man tar bort ett barn från en välfungerande mamma? Vilka rubriker vi får läsa i morgon om detta förfarande?

Och sen har vi ju barnen som flyttades till en våldsdömd pappa. Och socialsekreterare som får sitta kvar, trots att de skickar barn till en pappa som våldför sig på det. Är det så här vi vill ha det i Sverige? Ett absolut skräckland för barn? Där pedofiler har sista ordet i barnrättsfrågor?

En kvalitetshöjning på socionomers kunskaper är naturligtvis viktig, de måste arbeta enligt evidensbaserade teorier. En legitimation är en god idé. Men med tanke på hur illa många barn har det i dag, då de har flyttats till missbrukare och våldsmän, så är det viktigt att anknytningsföräldern får ett större inflytande över barnet. Det är anknytningsföräldern som känner barnet bäst och bör ha avgörandet i skyddsfrågor. Det skulle sparat många miljoner åt skattebetalarna. Barnens lidande blir livslångt hos våldsmän.

lördag 2 mars 2013

För fjortonde gången vandrade barnvänner...

...på Gustav Adolf torg idag. Vanan trogen startade vandringen vid tingsrätten, för att avslutas med vandring i vänstervarv runt torget. Mödrarna vid Plaza de Mayo vandrade på samma sätt, och vi kan stolt berätta att vi idag hade sällskap av en fantastisk kvinna som har träffat våra förebilder i Argentina!

Vi vandrar för att barnens situation i Sverige är oerhört svår, myndigheternas övergrepp på barn och mödrar är alltjämt förfärliga. Det är nog bara några få som kan föreställa sig det makabra i att befinna sig i denna mammas situation. Och barnet – ja, här saknar jag ord! Låt det aldrig mer få ske, sätt ett stopp - nu!

Det var en dag med täta moln och iskall vind. Det enda som skvallrade om att vi inträtt första vårmånaden var att lånecyklarna var tillbaka på torget. Våren är en ljuvlig tid, låt det våras för barnen också, låt dem slippa en barndom av övergrepp. Låt oss snart få se en vändning, så vi kan börja hoppas - för barnens skull.

Mammorna

Sidor