"Huvudförhandlaren"

"Jag som trodde att allt var lugnt. Vi har så fina dagar, upp på morgnarna, kollar de små tomatplantorna som har kommit upp från fröna vi sådde i januari. Havregrynsgröt, juice och så en kaffe till mig. Sen sätter vi fart, räknar, läser, skriver. Hemkunskap varje tisdag. Då bakar vi något, i tisdags gjorde vi scones som vi sen mumsade i oss varma, med smör, ost och en marmeladklick på.

Men så ringde syrran. Hon har suttit i polisförhör. I flera timmar. Med Huvudförhandlaren. ”Du skulle sett - en riktig Barnaby!” Jag är mindre imponerad. ”Kunde du inte sagt att du inte har nå't att säga, bara?”

Han hade en stor lunta med papper med sig. Lade högerhanden tungt på den och sög fast min syster med blicken ”Allt i denna säger att din syster är psykiskt sjuk. Ge henne en klapp på axeln, vi sätter en spruta i henne och kör in henne till psyket. Allt du behöver göra är att visa oss dit.” Och så lade han till med ett snett leende ”Pojken kommer ni släktingar naturligtvis att få träffa så ofta ni vill.”

”Tror du han tror på det själv?”, frågade syrran osäkert. ”Ingen aning – jag bryr mig inte, prata inte mer med honom! Du kanske försäger dig!”

Men Huvudförhandlaren har bokat in fler tider. Det är märkligt hur han kan åka hundratals mil till syrran i ett ärende där ett barn är tillsammans med sin dokumenterat goda mor. Han kan inte ha läst ett enda av de där papprena han hade med sig.

Jag ser dem framför mig, Stora Stygga Vargen och min Bror Duktig-syster, till synes underlägsen, men inte på något vis dum.

Om det går som hon hoppas sitter Huvudförhandlaren snart i en raket på väg till månen."