lördag 16 februari 2013

Barn tystas

Situationen för barn och mödrar är mycket svår i Sverige. Socialarbetare utför order utan att reflektera. Jag tänker då på de omskrivna barnen som flyttats från en välfungerande mamma, till en våldsam pappa. Barnen har efter över 100 dagar nu fått träffa mamman i några timmar.
Det är med stor sorg jag läser följande rader i SvD angående mötena: ”Kärleksfulla hälsningar kan göra dem ledsna, har socialtjänsten kommit fram till”. Förstår de inte att de kullkastat barnens liv och gett dem men för livet när de flyttade dem till en förälder de är rädda för? En förälder de aldrig någonsin har saknat.

Förstår de inte det trauma och den sorg barnen känner när socialarbetarna inte ser dem? Hur ledsna är de inte då? Va?! Har inte mamman och fler vittnen berättat om skräcken? Vad vet socialarbetarna om bakgrunden? Har de all bakgrundsfakta? Troligtvis inte, jag har läst domen – och det räcker mer än väl för att förstå att barnen definitvt inte ska vara obevakade med pappan.

Hur kommer det sig att barnen kunde flyttas till pappan i ett trollslag? De ska tillbaka till mamman – men via rättsmaskineriet, drivet av skattebetalarnas pengar. En evighetslång och dyr vårdnadsprocess tar sin start som definitivt ser till att barnen och mamman förtas all ära och redlighet. Mamman kommer att anklagas för att levt med skyddad adress, det går utmärkt för en våldsman att ha det däremot. Etc, myndigheterna brukar vara bra på att hitta fantasifulla och grundlösa anklagelser. Man tror ofta att de skickat breven till fel adress.

Hur tänker de socialarbetarna och poliserna som är del i denna flytt av barnen? Hur ofta har de kontakt med sin mamma? Som ju är vuxna. Skulle de vilja bo tillsammans med någon som är mycket större och våldsam? Man behöver ju inte lyfta blicken mer än lite grann för att förstå att det är galet. Helgalet!
Vi anknytningsföräldrar är glada över att information om denna upp och nedvända ordning börjar nå ut i allt bredare lager. Vi fortsätter naturligtvis med våra vandringar, idag startade vi som vanligt utanför tingsrätten i Göteborg. Denna gång med tillstånd för demonstration. Vi fortsatte sedan till Gustav Adolfs torg. 
Våra plakat väcker uppseende och vi får alltjämt frågor – hittills har vi mött mycket positiv feed-back och vi har fått ta del av båda gamlas och ungas berättelser, något vi tycker är mycket intressant!

På torget vandrade vi i vänstervarv, precis som mödrarna vid Plaza de Mayo, Argentina. 

De fick hem 105 barn.

2 kommentarer:

  1. Med stor sorg ser jag runt om mig liknande fall som ni här skriver om ,fick reda på att en fritidspedagog och mamma i parken där mina barn leker ,har fått sina barn omhändertagna inte för att hon giort något som är den vanliga tron när mödrar blir av med sin familj sina egna småbarn utan hör häpna hon sökte hjälp ifrån social eftersom att fader var våldsam och slagit henne hon behövde hjälp för barnens skull att komma från denna man som vägrade flytta ut ur lägenheten ,han vägrade skiljas .
    Istället för stöd av social som hon trodde hon skulle få och barnen ifrån denne man ,så tvångsomhändertog de barnen och efter att fader flyttat ut tvångsförflyttade de dit till fader som också var vårdnadshavare detta ser jag mycket märkligt men tydligen är det något som satts i system av myndigheter styrda av regeringens reformer om vårdnad och jämställdhet som apsolut ej gynnar barnets bästa .
    Fall efter fall där mammor blir av med sina ofta små barn i många länder skulle det ses som omänskligt men ej Sverige ,det moderna jämställda och barn,familjevänliga landet.
    Jag omhändertogs av socialsekreterare på B.B som nyfödd ,mamma ,mormor fick aldrig se mig ,min mor hade inget gjort utan var ensamstående läkarstuderande och fattig på 1960 talet omhädertagandet skedde efter att anmälan av grannar och arbetskamrater som avslöjat min mor som gravid
    Tilläggas att hon hade 2 barn tidigare och ogift som på 1960 talet ansågs som skamligt syndigt.
    Jag for sedan mycket illa bodde på barnhem och fosterhem .
    Till förskräkelse ser jag att det inte är över med omhändertagande barn ifrån mödrar utan i denna moderna tid så har man gått lite längre man efterlyser mödrar som kidnappare sätter de i fängelse anklagar de för att inte lämna ut barn till ofta våldsmän de får betala höga skadestånd till männen fäder och deras advokater ,fast de knappt har mat till barnen .
    Tvingas träffa sina ofta små barn under sträng bevakning utan känsloyttringar ,barn skiljs ifrån inte bara mamma utan syskon ,det är ett brott mot mänskliga rättiheter ,100 tals barn omhändertas varje år förflyttas till annan vårdnadshavare efter vårdnadstvister ,nu får det vara nog!!
    Callinia Cold

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din berättelse! Vi får hoppas på en snar vändning till barnens fördel - ingen liten ska behöva växa upp med en våldsman. Det vore intressant att veta var detta skedde - vi listar socialer och har ett "dirty dozen", återkom gärna med mer information. Det är naturligtvis en ledningsfråga - de som arbetar med dessa fall känner ofta inte till hela bakgrunden och luras att tro fantasifulla saker om varför barnen inte kan vara med anknytningsföräldern - för det måste ju vara verkligt illa när de tvingas till en våldsman...
      Det känns så onödigt att du fick lida i din barndom - elaka tungor som inte hjälper utan stjälper. Hoppas ni har en god kontakt idag och att du får ersättning enligt vanvårdsutredningen.
      Sen hoppas vi att fler följer med oss ut på gatorna - för det går inte att hålla tyst om detta längre!

      Radera