fredag 2 november 2012

Processen

Andas och skriv. Andas – skriv.
Hur nu det ska gå till. Jag har inte lyckats ta in det. Bara öppnat en liten glugg på glänt. Jag vet att det är så, men känslorna är inte med. Än. Jag har inte ens gråtit. Bara legat i soffan. Stirrat i taket. Pratat med en väninna i telefon. Som är förbannad. Som ska riva upp himmel och jord. Jag bad henne ta det lugnt. Att inte säga något. Att absolut inte säga något. Det kan ligga min son och mig i fatet. I Processen.

Hon grät.

Har inte fått tag på min advokat. Men antar att jag ändå inte ska polisanmäla. För egenmäktighet med barn. Rektorn ringde mig. Hemma låg beslutet från rätten. Interimistiskt. Därför är inte min son här ikväll. Jag vill så gärna finnas här för honom. Nu när han har en pappa som våldför sig på honom. Han behöver en paus, han kan inte vara där hela tiden. Fattar ni inte det?
De kan väl ändå inte mena...? De kan väl ändå i n t e mena – va? Att han ska leva på heltid där? Han är ju så liten. Han är ju så liten!

2 kommentarer:

  1. Förstår känslan av vanmakt. Har sett flera mammor i din situation. För utomstående - som inte vet hur myndigheter och domstol fungerar - verkar det fullständigt obegripligt att sådant här kan hända. Men jag och många mig v e t att det här händer. Hela tiden. Fullt normala och kärleksfulla mammor blir av med vårdnaden till förövare och våldsverkare därför att förövarna lyckas manipulera familjerätt och domstol medan den desparata (oroliga) mamman ger ett "sämre" intryck. Tro f-n när man tvingas skicka sitt barn till h-et.

    Jag vet också att mammor till brottsutsatta barn inte f å r berätta därför att ingen vill lyssna därför är att de inte tror på det mamman återberättar. Att berätta ligger dem till last. Att vilja skydda sitt barn ligger mammor till last. I Sverige.

    Jag börjar ge upp hoppet om svenska myndigheter och domstolar. Samla ihop er mammor, skaffa en bra advokat och gör en massanmälan om dessa rättsövergrepp till Europadomstolen. Om rättshaveristerna inom papparörelsen kan få gehör i EU så borde definitivt ni mammor få det.

    Är verkligen förtvivlad för din och sonens skull. Har en stilla fundering om din advokat och undrar om det kanske inte är dags att byta ut henom. En bra advokat gör skillnad. Det har jag sett på nära håll.

    mvh
    S

    SvaraRadera
  2. Tack för din omtanke S, ska hälsa Ursa. Det är en lättnad varje gång någon berättar att de också vet hur illa det är - att barn tas ifrån de bästa mammor för att skickas till förövare. Det är nog inte så att sos-tanter etc alltid manipuleras - enligt PAS-teorin så är det ju "inte så farligt" att barn utsätts för övergrepp etc. Vi har sett hur fruktansvärt barnen lider och hur deras utveckling stannar av. Vi har sett dem tappa tänderna, känna skam, slåss och skrika av smärta vid toalettbesök.
    Jag är övertygad om att Ursa tar de nödvändiga åtgärder vad gäller alla delar av "tvisten", så oroa dig inte för det. Tack igen för att du tänker på oss och våra barn.

    SvaraRadera