Jag är så glad och tacksam över att
jag har den pappa jag har. Både Orca och jag har väldigt bra
pappor. De har jobbat hårt, varit goda föredömen. Betalat skatt.
De har kanske inte alltid varit så närvarande – men alltid
funnits där när vi behövt dem. Idag har de ett lugnare liv. De
står vid vår sida i vått och torrt. Gråter med oss, gläds med
oss – de få gånger vi får något litet positivt från någon
myndighet.
De är förbannade. På systemet. Att
deras barnbarn placerats i destruktiva hem. De läser utredningar,
inlagor, bilagor. Skriver brev med frågor, vittnesmål. Allt. De har
tillsammans med våra mammor fostrat oss till sanningsenliga och
rättskaffens människor. Vi har aldrig haft något med vare sig
social eller rättsväsende att göra tidigare. När vi i oro för
hur våra barn har det hos pappan, vände oss till myndigheterna,
förvandlades vårt liv till en mardröm. Socialen i våra kommuner
försvarar förövare och gör barn till offer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar