En svår tid

Julen närmar sig och det är en mycket svår tid för mammorna och deras familjer. Julen är barnens högtid och förknippas med glädje och tindrande barnaögon. Så fungerar det inte för alla barn i Sverige. Har de haft oturen att ha en missbrukande eller våldsam pappa är risken mycket stor att de placeras där stor del av sin tid eller på heltid. Även mycket små barn tvingas till missbrukande pappor. Många barn vittnar om en skräckfylld tid och skola/dagis är stängda.

I Göteborg går julförberedelserna vidare. Förutom lampförsedda flaggstänger smyckar gransris Gustav Adolfs torg. Igår företog mammorna en vandring för barnen. Utgångspunkt var tingsrätten, de vandrade sedan fram till torget som de rundade i vänstervarv. Sedan den förste september har mödrar enträget vandrat för att sprida information om hur ohyggligt illa barn och mödrar behandlas idag av myndigheterna.

Är det så här utanförskap skapas?

Dagarna kommer och går som i ett töcken. Jag sover väldigt dåligt. De första nätterna efter domen sov jag hos en väninna. Jag brukar alltid klappa min son på kinden och sjunga en godnattvisa när vi gått och lagt oss. Det känns som en bit av min kropp är borta. En saknad som inte går att sätta ord på.

Men envis är jag. Jag går till jobbet varje dag. Klarar mig på min erfarenhet och ett par fantastiska kvinnliga kollegor. Som har hört, läst och sett. Som stöttar. Har jag inte sovit något en natt, brukar jag somna nästa. Jag vågar inte uppsöka en vårdcentral, borde egentligen skaffa sömntabletter, men får soc reda på det, kommer det att användas mot mig.

Det är snart tre veckor sen vi sågs, min son och jag. Har rätt att träffa honom med kontaktperson varannan vecka enligt den interimistiska domen. ”Inte ska du väl förnedra dig så?” frågade en äldre bekant. Förnedra mig så? Va? Kan man förnedras mer än att tvingas lämna ut sitt barn till en förövare?

Jag har ringt och ringt till soc. Det blir ingen kontaktperson i helgen heller, ”Det tar tid att ordna.” Sen spelar det ingen roll vad som står i papprena.

Jag ringer dagis varje morgon och frågar om min son är där. I vanlig ordning sjukskriver pappan honom och stannar hemma från jobbet. Men i veckan kom han faktiskt till dagis en dag. Jag åkte dit – så att han inte tror att jag har svikit honom. Han var helt grå i ansiktet, hade samma aura som en gammal människa. Jag lade knäna på den grusiga asfalten, tog hans lilla hand mellan mina händer, klappade den och förklarade. ”Vi träffas snart igen, det går några dagar och några nätter, men sen träffas vi igen.” Sen dök förskollärarna upp, förvirrade och förstämda. ”Mamma älskar dig! Kram, hejdå!”

Jag hoppas jag orkar. Jag vet att det finns mammor som inte gör det. Då har socialen trasat sönder en hel familj och barnets möjlighet till ett helt liv omintetgörs.

En internationell blogg

Vi är väldigt glada över det internationella intresset som finns för Mammornas blogg. Läsare från tre kontinenter hittar hit. Det är både viktigt och glädjande. Viktigt för att det kan förhindra att myndighetsförfarandet som vi har i Sverige sprider sig till andra länder. Det kan också visa på det hyckleri svenska politiker bedriver när de påstår sig värna barnen i internationella sammanhang.

Nyckeln heter information. Att prata om det, att ta upp saker till ytan. Sverige har en lång tradition av att mörkläggningar. På sjuttiotalet briserade den så kallade ”Bordellhärvan”. Offren behandlades mycket illa av myndigheterna och har ännu inte fått upprättelse. Samma män som var med på den tiden fortsätter att förneka och mörklägga i medierna. Jag tror det är en av anledningarna till att vi idag har en välutvecklad dementiapparat när barn utsätts för brott och mot allt förstånd tvingas obevakat till förövaren.

Det finns fler lik i garderoben. Under samma årtionde som bordellhärvan, blomstrade en pedofillobby upp, PAG. På grund av medborgarnas förfäran och kritik var de tvungna att lämna rampljuset. Idag kan vi se att de har varit mycket framgångsrika. På ett mycket fegt sätt använde de sig av RFSL som plattform som ju företräder en utsatt minoritet och deras rättigheter. RFSL har inte gjort upp med sitt förflutna. Förslag har funnits på att arkiven ska öppnas för att ge journalister tillgång till materialet, men styrelsen har valt att fortsätta mörkläggningen.

Vi har väldigt många ryska läsare, som vi välkomnar till bloggen. Vi har nyligen satt in googles översättnings-verktyg i rullisten till höger för att underlätta för läsare med annat språk. Ryssland har valt en annan väg än Sverige. De skyddar sina barn. Sexuell propaganda till barn har förbjudits. Jag tycker det är bra. Låt barn vara just barn!

Vem servar polisen?

I gårdagens Västnytt har länspolismästaren tagit av sig polismössan och dragit på sig offerkoftan. Någon har tagit beslut som ledde till att polisen var underbemannad en löningshelg. Vem tar sådana beslut? Vem vill utsätta sin personal och allmänheten för fara? 

Hur tillsätter man chefer inom polisen? Är det till exempel en chefsmerit att hålla ”Bettan” osäkrad så mycket det går? Som den där polisen som sköt hej vilt rakt in på ett gym, och utsatte allmänheten för fara. Det räknas uppenbarligen som merit för att bli stationsbefäl. Jag kan bara inte fatta det. En impulsiv person med dåligt omdöme. Det är ju inte vem som helst som pepprar på ett tiotal skott in i en lokal där människor uppehåller sig.

I Göteborg var man underbemannad, men resurser finns det däremot när politikerna tar riktigt usla beslut, som till exempel turerna kring skolan i Henån på Orust. Då kallas säkerhetspolis in för att närvara på möten. Hur vore det om man företrädde sina kommuninvånare lite bättre än så? Vem betalade säkerhetspolisen? Är det föräldar som anses som terrorhot idag? Är det hederliga medborgare man måste börja jaga för att hitta bovar i förhållande till budgeten? Eller ser man till att det blir en terrorbalans med de kriminella nätverken i en absurd win-win-situation? Varför blickar man inte mot ”marknaden” sexbrottslingar? Endast två procent av polisanmälningarna sexbrott mot barn leder till fällande domar. För några år sedan var den siffran nästan trettio procent. Vad har hänt?

Sen undrar jag vad piketstyrkan gjorde löningshelgen i oktober – men den kanske är öronmärkt för att jaga mammor och barn...

Mammor och barn

Att vara mamma är något av det bästa man kan få uppleva. Men moderskapet kan trasas sönder av myndigheter som inte ser barn som ropar på hjälp. Läs här om hur Ursas moderskap ser ut:
Det här får jag inte berätta, Mardrömmen, Utredningen, Processen.

Jag har liknande erfarenheter. Jag har burit mitt barn i nio månader, jag har offrat en del av min kropp och själ för min dotters väl och önskan att hon ska ha en bra barndom och få ett bra liv. När mitt ex blev våldsam valde jag att separera - min dotter skulle inte behöva växa upp i ett hem där det förekom våld. Nu är hon där på heltid. Och våldet fortsätter - jag vet det eftersom polisen har varit där igen på grund av våld. Men inget förändras. Min dotter sitter fast i denna destruktiva miljö, med myndigheternas goda minne. Så här ser det ut när jag träffar henne.

Hur kan vi få en förändring? Våra barn kommer att få livslånga skador av sin barndom, på grund av att de av socialen placerades hos sina pappor. Ju längre tiden går, ju djupare blir såren. Men vi ser framåt. Hur ska vi göra för att stoppa myndigheternas övergrepp på barn? Skulle ett återinfört tjänstemannaansvar kunna bryta trenden? Förslag?

Pappa

Jag är så glad och tacksam över att jag har den pappa jag har. Både Orca och jag har väldigt bra pappor. De har jobbat hårt, varit goda föredömen. Betalat skatt. De har kanske inte alltid varit så närvarande – men alltid funnits där när vi behövt dem. Idag har de ett lugnare liv. De står vid vår sida i vått och torrt. Gråter med oss, gläds med oss – de få gånger vi får något litet positivt från någon myndighet.

De är förbannade. På systemet. Att deras barnbarn placerats i destruktiva hem. De läser utredningar, inlagor, bilagor. Skriver brev med frågor, vittnesmål. Allt. De har tillsammans med våra mammor fostrat oss till sanningsenliga och rättskaffens människor. Vi har aldrig haft något med vare sig social eller rättsväsende att göra tidigare. När vi i oro för hur våra barn har det hos pappan, vände oss till myndigheterna, förvandlades vårt liv till en mardröm. Socialen i våra kommuner försvarar förövare och gör barn till offer.

Från kust till kust

Ännu en lyckad vandring för barn och mammor, som utgick från Göteborgs tingsrätt. Dagens marsch - även den med demonstrationstillstånd – utmärktes av långaväga deltagande.

Modiga människor som tröttnat på myndigheternas svek av barnen vandrade till Gustav Adolfs torg, där de fortsatte i vänstervarv. Situationen för mammorna är ytterst hård, enträget fortsätter de kampen för sina barn.

I Göteborg pyntar man inför julen. Samtidigt sitter barn fast i hem med ”vårdnadshavare” som missbrukar och/eller förgriper sig på dem. Hur blir deras jul? Vilken jul får mammorna och deras familjer?

Processen

Andas och skriv. Andas – skriv.

Hur nu det ska gå till. Jag har inte lyckats ta in det. Bara öppnat en liten glugg på glänt. Jag vet att det är så, men känslorna är inte med. Än. Jag har inte ens gråtit. Bara legat i soffan. Stirrat i taket. Pratat med en väninna i telefon. Som är förbannad. Som ska riva upp himmel och jord. Jag bad henne ta det lugnt. Att inte säga något. Att absolut inte säga något. Det kan ligga min son och mig i fatet. I Processen.

Hon grät.

Har inte fått tag på min advokat. Men antar att jag ändå inte ska polisanmäla. För egenmäktighet med barn. Rektorn ringde mig. Hemma låg beslutet från rätten. Interimistiskt. Därför är inte min son här ikväll. Jag vill så gärna finnas här för honom. Nu när han har en pappa som våldför sig på honom. Han behöver en paus, han kan inte vara där hela tiden. Fattar ni inte det?

De kan väl ändå inte mena...? De kan väl ändå i n t e mena – va? Att han ska leva på heltid där? Han är ju så liten. Han är ju så liten!

Pedofilskandal i Holland

Suspicio har ett väldigt bra inlägg på sin sida samt en film.
Suspicio skriver:


"Filmen är på engelska och där framträder bland annat ett pedofiloffer, en polis och en advokat som vittnar om våldtäkter mot barn utförda av en högt uppsatt holländsk politiker. De berättar om pedofilringen politikern ingår i och hur polisutredningar läggs ner och hur det hela tystats ner i decennier.
Joris Demmink, the current Secretary General of the Dutch Ministry of Justice has consistently been linked to the sexual assault and trafficking of young boys, both in the Netherlands and abroad"

Varför är det ingen som lyfter ner honom från posten på Justitieminesteriet??? Hur har han mage att sitta kvar???