Mardrömmen

Jag får inte berätta detta heller...

Paniken jag känner. Knuten i magen som är ständigt närvarande. I vilket skick kommer min son hem nästa gång?

Jag brukar åka tidigt till jobbet, sover ändå inte bra då min son inte är hemma. Hittar ofta på nåt efter - bio med vänner, fika, promenad. Knuten i magen försvinner inte, men den blir lättare att bära.

Ringde till förskolan häromdagen. Min son är sjuk. Som så ofta får han sitta hos pedofilpappa på heltid när han är där. Det är oväsentligt för soc. Barn är ofta sjuka och barnpsykologen ser att något är allvarligt fel med min son, men måste utreda vidare. Det är så man kan spy.

När min son kommer hit sitter han och vaggar fram och tillbaka, understimulerad. "tv, tv, mamma, jag vill se tv." "Vi går ut till lekparken." men ibland kan han inte gå för han har så ont i benen. Jag får bära min femåring.

Jag ringde min son en kväll. Det var sent, men han var ju inte på dagis. Pedofilen svarade och räckte över telefonen.

- Ett, två, sju, nio, fem...

- Det är mamma, vad gör du?

- Fem, nio, åtta. Mamma, jag ligger här under bordet.

- Vilket bord?

- Köksbordet.

- Lilla vännen, det är sent. Kan du gå och lägga dig?

- Ett, två, sju, nio, tolv...

- Snälla du, gå och lägg dig. Mamma älskar dig.

Trots att både soc och pedofilpappan inte tycker om att jag ringer så ofta ringde jag dagen därpå vid lunchtid. Och jag fick faktiskt prata med min son, som igen var hemma från dagis.

- Hej mamma, jag leker med bakugan. Pappa får jag klä på mig?

När jag lade på kände jag hur allt blod rusade från huvudet. Tog mig på något sätt till toaletten och lade mig på golvet med benen i högläge mot en vägg. Vill verkligen inte svimma på jobbet.

Jag vänjer mig aldrig vid att ha mitt barn hos en pedofil. Jag ser hur det påverkar hela hans varande. Det går inte att krama min son, han klarar ingen nära kontakt. Hur många år av hans barndom ska gå förlorade? I vilket skick är han nästa gång han kommer hem?