En ledningsfråga

Jag och de andra mammorna som vi har kontakt med har träffat många sos-tanter. Jag hörde på radion att deras arbetssituation inte är bra. Det är ju ganska självklart, för vi ser ju att det inte fungerar. Det är en ledningsfråga. Vi tror inte att det är så lätt att hitta sos-tanter som går papparättsrörelsens vägar, men att det finns några stycken som domstolar och chefer använder sig av. De får ju inte protestera mot att de vet vart de skickar barnen. Det är sällan enhetschefer blottar sig som i detta inslag.

Resultatet blir det att man skickar mamman och barnet fram och tillbaka mellan socialen och rätten gång på gång. Varför har psykopatpappor så stor rätt? Vilka i samhället vill hålla dessa under armarna? De bryr sig inte ens om sina egna barn – de bryr sig bara om sig själva. Socialen och rättsväsendet bildar en böld som slukar skattepengar med det här förfarandet. Är en förälder dokumenterat våldsam, hotfull eller sexmissbrukare så ska det vara kört för att träffa barnet obevakat. Riskerna är alldeles för stora, insatsen för hög. Det handlar om barn!

Sen sitter socialen och ljuger: jag är inte det minsta orolig för din dotter. Nej – men alla som känner pappan är det. Alla som har sett hur illa min flicka har mått när hon kommit därifrån är det.

Den enda som inte märkt något är den drogade sos-tanten som kommer ut på hembesök...

Socialen gömmer sig bakom sekretessen. Ingen granskar dem, inga repressalier när de förstör barnens liv.