...sa en person, djupt insatt i de svenska
myndigheternas hantering av barnaärenden. Vi vandrare försöker dra
vårt strå till stacken. Som vanligt vandrade vi idag, även för
två veckor sedan, även att det inte resulterade i ett blogginlägg. Skillnaden
är att vi söker oss nya vägar, både bildligt och bokstavligt, för
att nå ut med vårt budskap om att barn skickas till våldsmän, en
förälder de fruktar, ibland till och med på heltid - med
fruktansvärda konsekvenser.
Som vanligt var dagens vandring mycket
trevlig. Vi diskuterar barnens situation och egna erfarenheter av
myndigheternas hantering. Vi delar också med oss av information. Det
är inte så många som vet hur illa barn behandlas idag, eftersom
det inte skrivs om ”vårdnadstvister” förutom då mammor tar
till den sista utvägen och ger sig av med sina barn. Då skrivs det
– men ur ett förövarperspektiv. Mamman är galen, svårt sjuk i
PAS... Att det sedan entydigt visar att barnen regredierar när
barnen tvingats till pappan, det är det ingen som tar hänsyn till.
Idag har det gått så långt att jag har hört att mammor
rekommenderas att inte säga något om misstänkta övergrepp.
Nu är det en dyster tid, men vi vet
att det kommer att vända. För mammor som har det svårt länkar jag
här till ett blogginlägg som ingjuter mod, styrka och hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar