Varför flaggar vi?

Regnbågsflaggan vajar runtom i Göteborg. Den kantar gator och torg, hänger ut genom fönster lite varstans. Toppar Familjerättens byggnad. Fladdrar från bussar och spårvagnar.

Vi är så bra! Vi är så snälla och förstående, vi slår oss lite för bröstet. Annat är det i andra länder.

Så – varför flaggar vi? Hur många har svar på den frågan?

Flaggar vi för varje människas okränkbarhet, oavsett kön, etnicitet, handikapp, sexuell läggning etc? I så fall är det ju jättebra. Men flaggar vi också på Internationella kvinnodagen den 8:e mars? Internationella flyktingdagen 20 juni? Internationella handikappdagen 3 december? Jag kan faktiskt inte påminna mig det.

RFSL säljer regnbågsflaggan, jag tittar på deras hemsida. De verkar genom att påverka politiskt. I deras principprogram står att de vill avkriminalisera prostitution. Är det därför vi flaggar? Nej, det kan det väl inte vara? Alla undersökningar pekar ju åt ett och samma håll – trafficking minskar med den svenska sexköpslagen. Den innebär ju minskat lidande för en marginaliserad minoritet.

Hur började det hela? Historia brukar ju förklara företeelser i dagens samhälle. Jag söker svaret i historien och hittar ett förslag från justitiedepartementet 1976 (Källa: D Rauscher, J Mattsson (2004); Makten, männen och mörkläggningen, sidan 7). Där föreslås att all särbehandling av homosexuella ska tas bort. I lagboken är vi där, men inte i realiteten. Det är viktigt att fördomar inte styr människors handlande.

Men i samma förslag finns skrivningar som gör mig mörkrädd. Förslag som förespråkar en mildare syn på sexualbrott, och i synnerhet mot barn. Där står till och med att incestbegreppet ska slopas. ”[...] Alltså ska sexuella förbindelser mellan familjemedlemmar inte längre vara straffbara.” På fullt allvar. Ett förslag från dåvarande justitieministern. Hur gick det till?

Personligen har jag svårt att förstå varför småskolor flaggar med regnbågsflaggan. Har någon frågat barnen? Vad vill de flagga för? Kanske vill de hellre flagga för de handikappades rätt att kunna åka spårvagn, eller för att mammor ska ha lika stora rättigheter som pappor. Eller för att alla ska bli miljöhjältar och tänka på naturen.

Eller så kanske barnen hellre vill flagga för sina rättigheter. Att skolan ska få de resurser den behöver. Tillräckligt många lärare. Tillräckligt många resurspedagoger. Att barnkonventionen införlivas med svensk lagstiftning. Redan för tio år sedan införlivades Barnkonventionen med norsk lagstiftning. Vilka sitter och trycker emot i Sverige? Har maktsfären förändrats sedan 1976, eller är strömningarna desamma?

Men småskolorna kanske inte får välja. Det kanske inte existerar valfrihet när West Pride drar igång. Maktstrukturerna i organisationen ser kanske ut så. En överhöghet som inte går att kritisera / ifrågasätta?

Vad man ändå kan hoppas är att de som hissar flaggan inte är robotar hemmahörande i George Orwells "1984". ”Nu hissade ju dom och dom flaggan, så nu gör vi det också”. Man kan ju hoppas att de själva har en klar bild över varför de flaggar, vilka människor de vill stötta, men också vad de vill ta avstånd ifrån.