Att härska genom att söndra

Vart fjärde år är det val i Sverige. Politikerna stiftar lagar efter medborgarnas tycke och sedan tror man ju att vårt rättsväsende införlivar dem i sina domar. Obegripligt nog så kan man bli friad för att ha kört rattfull eftersom det inte fanns ”brottsligt uppsåt”. Hur kommer det sig då att man kan dömas för vårdslöshet i trafik? Om man till exempel inte alls har druckit en enda droppe, men somnar vid ratten ändå? Somnade man med ”brottsligt uppsåt”? Det är inte första gången rattfulla frias, för att de sov.

Hur är det att börja sin bana som rådman och hamna i den här sörjan? Det är säkert inte lätt och ambitionerna kan nog hamna på sned. Vi har ju alla följt Tomas Quick-fallet, till exempel (mammorna uttalar sig inte i skuldfrågan men noterar att en person med ett kriminellt förflutet är på väg att få ut skadestånd).

Men naturligtvis har sömn-försvaret använts framgångsrikt när det handlar om sexuella övergrepp. Både då det handlar om våldtäkt av vuxna och våldtäkt av barn. Det finns domstolar i Sverige som antar en brottslings perspektiv – brottsoffrena glömmer man. Varför?

Sverige är inte rättssäkert för brottsoffer. Men förövare ömkas i media, och i den här artikeln i Skånskan verkar man lobba för att pedofiler ska få samma ställning som homosexuella, då brottet diskuteras i ordalag om "sexuell läggning". Man är också noga med att ange skadeståndet som tilldömts offret. Men många gånger får brottsoffer inte ut ett enda öre. Kriminella får däremot ut skadestånd, ibland på mycket tveksamma grunder. Och för den notan står skattebetalarna.

Läs också Suspicios inlägg.