Svenska domstolar...

...har fått ta mycket kritik får vi veta genom Ekot, SR. Därför håller 70 domstolar öppet hus för att informera...eller propagera?

Kan det riktas tillräckligt mycket kritik mot domstolarna när det ser ut som det gör i samhället? Vi ligger tvåa från botten när det gäller våldtäktsstatistiken i världen. Världen! Är det mängden friande domar som ger fel signaler och anledningen till att det förhåller sig så här?

Vad räknas egentligen som våldtäkt idag? Vad ger det för signaler när dessa killar går fria? Hur är rättssäkerheten för brottsoffren idag? Det pratas så mycket om rättssäkerhet för misstänkta gärningsmän – MEN hur ser det ut för offren?

Hur kunde denne domare få sitta kvar? Varför blev han inte dömd för misshandel? Varför utelämnade man bevisning i form av bilder på målsägandes skador? Vågar hustrun berätta nästa gång?

Hur kunde det bli friande dom här? Enligt uppgift har taxichauffören erkänt åtminstone sexuellt ofredande (för att förklara bort den tekniska bevisningen, om hur sperman hamnade på flickans kropp).

Det har gått långt – väldigt långt, när inte ens DNA-bevis räcker för en fällande dom. Vilken bevisning räcker då?

Hur har det gått i det här målet? Har chefsåklagaren avsatts? Borde inte det ske med per automatik om man begår en brottslig handling?

Det verkar vara så att ju högre upp man kommer ju fulare fiskar hittar man. Sitter man i Högsta Domstolen kan man slinka igenom med sexköp och ändå fortsätta arbeta i Lagrådet. Vad har man för syn på sexbrott när man själv begått ett sådant?

Vi mammor vet att barn skickas obevakat och ibland på heltid till pappor som förgriper sig på dem. Det förändrar barnens hela väsen. De får svårt med den nära kontakten, nervösa besvär, de blir ärrade för livet. Många får problem med droger och andra självdestruktiva beteenden som vuxna. Vad blir inte samhällskostnaderna för det?

Allmänheten får veta att det har "uteslutits att övergrepp har ägt rum". Hur kan man göra det? När det är så svårt att bevisa att det har begåtts övergrepp – så borde det väl vara ännu svårare att bevisa att det inte har begåtts övergrepp? Välkänt är ju att dessa brott begås inom hemmets väggar. Eller så förklaras det med att mamman är "psykiskt sjuk". Är det okej om barnet är hos en våldsman då??

Vad driver människor att arbeta inom rättsskipande instanser? Ära och berömmelse? Eller ett rättspatos? Som mamma som harvat runt i rättsväsendet i många år, så har det hänt att jag har träffat på guldkorn. Nå'n åklagare här, nå'n domare där. Men det har varit undantagen i mitt fall.

Varför omyndigförklaras mammor? Borde inte den som känner barnet/barnen bäst få avgöra om de ska skickas obevakat till pappor? Varje frisk mamma vill naturligtvis sina barns bästa – och det bästa är en nära och regelbunden kontakt med pappan – men inte alltid.